Pressbilder

Foto: Ingela Rönning (Måste anges vid publicering)
Bilderna får endast användas i redaktionellt sammanhang.
Klicka på bild för att ladda ner.

Frågor&Svar

Du är född i norrland (Örnsköldsvik), uppväxt i Småland
och har bott resten av tiden i Stockholm. Känner du dig som Stockholmare?

”Ja det gör jag, jag bor ju här och har bott här mer än halva livet, men jag skulle säkert ändå inte räknas som Stockholmare av de som har bott här hela livet eller är födda här. Det är klart att jag också måste var präglad av både min tid i norrland och i småland, men jag trivs här och är nog ganska övertygad om att det är här jag kommer att bo även i fortsättningen. Mina barn betraktar sig och betraktas som Stockholmare men dom är ju födda här.”

När började du spela?

”Jag började spela klarinett i plugget, men tyckte att det blev för trist. Gitarr började jag väl spela i 12-13 års åldern.”

Var du med i någon grupp?

”Jag började spela i band när jag var 15-16 ungefär. Första bandet hette Melvins. Vi vann en amatörtävling och det var där det började. Efter den var jag med i olika kända och mindre kända sammanhang fram tills dess att jag fick möjligheten att göra min första egna platta.”

Hur fick du ditt första skivkontrakt?

”Jag gjorde som många andra gjorde då. Jag spelade in en demotape som jag skickade runt till några skivbolag. Jag fick svar från två bolag. Det ena ville vänta ett tag med inspelning medan det andra bolaget kunde gå igång direkt. Det passade mig bäst just då. Så det blev på Electra (RCA-etiketten) som jag spelade in mitt första album, och även mina två följande. Nu finns inte Electra kvar längre som skivbolag.”

Dom flesta minns dig för låtarna ”Tiden bara går” (1979) och ”Det händer bara en gång” (1980), men sedan blev det rätt tyst. Plattan ”Roger Rönning” drunknade i en skivbolagskonkurs 1989. Vad hände sen?

”Efter ”Det händer bara en gång”-plattan gjorde jag ytterligare två album. 1985 la jag av för att jag inte tyckte att det var roligt längre och för att jag inte tyckte att jag hade någonting mer att säga just då. Jag jobbade ett tag med andra saker och upptäckte att det var en alltför liten värld att mest åka runt i en turnébuss speciellt som låtskrivare kände jag att det var viktigt att delta i det ”vanliga livet” helt enkelt för att ha någonting att säga som människor kan känna igen sig i.
1987 kom jag för första gången i kontakt med Mats Hedström. Jag hade gjort ett antal nya låtar och vi började spela in i studio för att kolla hur det skulle fungera. Det fungerade mycket bra. Första låten vi spelade in, ”Kärlekens vind”, spelades flitigt på radio och det var ett kanonläge för albumet. Sorgligt nog så drunknade albumet i en skivbolagskonkurs.
Efter det kändes det rätt tungt att börja om igen, så jag startade ett eget bolag 1989 och fortsatte jobba med andra saker jag gillar, men fortsatte ändå att göra låtar. En samlingsplatta släpptes 1991 där det ingick två nya låtar. Efter den gjorde jag inte någonting med mina egna svenska låtar förrän sommaren 1994 då Mats ringde och sa att han hade hört en låt som han trodde skulle passa mig. Jag tyckte att det lät intressant, så jag skrev en svensk text till låten. Vi spelade in den men det blev inget bra resultat, men jag var i alla fall igång med musiken igen.
Efter det har vi gjort albumen ”Månskuggor” 1995, ”Fem barn” 1998 och ”Snabbare än livet” 2003.
Ett samlingsalbum ”Glimtar över tiden 1977-NU” släpptes 2005 och ”Vi lägger pussel” släpptes 2015.
När det gäller mina album ”Ingen kvinna Ingen man” 2009 och vinylalbumen ”Att finnas till” 2012 och ”Vår inre kompass” 2017 samt det senaste albumen ”En annan väg”  och ”Känslor har ingen ålder” har jag samarbetat med musikern och musikproducenten Gunnar Nordén.
2013 släpptes det akustiska albumet ”Tretton akustiska låtar” och nu ser jag fram emot hur mina senaste nyproducerade låtar skall tas emot. Hur som helst så är jag jättenöjd med resultatet”.

Hur har artisten RR förändrats sedan skivorna på 80-talet och vad är det viktigaste du har lärt dig av din artistkarriär?

” Framför allt så tror jag att jag har en mer avspänd attityd gentemot hela grejen. Det tror jag är största skillnaden, plus att det är en massa års erfarenhet som ligger emellan, så jag skriver väl en annan typ av texter nu. Som turnerande artist vet jag inte riktigt var jag står. Jag har ju inte varit ute och spelat på länge. Det viktigaste som jag har lärt mig av min artistkarriär är nog att det inte är så viktigt.

Är det du skriver självbiografiskt?

Det är nog snarare ett collage av det jag och människor i min närhet upplever.

Var hämtar du inspirationen till dina texter?

”Från livet jag lever. Saker jag ser och saker jag hör och är med om. Jag samlar idéer. Sen har jag en konkret period när jag sätter mig ner och gör texter av dem.

Vad handlar låten ”En annan väg” om?

”I stort tycker jag att det är fel att berätta vad jag menar med mina texter. Det är som med tavlor att var och en måste få chansen att skapa sig sin egen bild. Det viktigaste är att man känner något inför låten och det gör man utifrån sina egna erfarenheter men när det gäller den här låten ville jag skriva något som inger hopp och inspiration. Att vi människor fixar problemen vi står inför. Miljötänket ökar, man är på väg att ta fram flygplan som går på el och så vidare. Mycket går framåt, men det kräver att vi – och inte minst våra politiker – finner nya, mer långsiktiga vägar. Det är det låten handlar om”.

Vilken av dina tidigare låtar är du mest stolt över att ha gjort, musikaliskt eller textmässigt?

Det jag känner mig mest nöjd med är att de flesta av dom tidiga låttexterna fortfarande håller idag.

Är du orolig för recensioner?

”Det är klart att det är roligast att få bra recensioner, men man får inte glömma att en recension i en tidning är en persons åsikt. Det viktigaste är att musiken spelas så att människor kan bilda sig en egen uppfattning.”

Vilken är den bästa konsert du varit på där du befunnit dig i publiken?

Tveklöst Springsteen 1985 på Ullevi.

Vilken låt av någon annan artist önskar du att du hade skrivit?

Jag kan i skrivande stund inte komma på någon speciell men jag var, då dom kom fram, imponerad av Kinks tidiga låtar.

Blir det turné nu? Det var länge sedan du uppträdde med ett helt band. Är det inte dags igen?

”I dagsläget vet jag inte, jag vill avvakta och se vad som händer med dom nya låtarna först. Det var länge sedan jag var på turné så när det gäller turnerandet  blir det som att börja om från början. Det känns ibland som ett moment 22. Lusten finns där givetvis. Och om det finns en efterfrågan så åker jag hemskt gärna ut och spelar helst då med fullt band, men vi får se vad som händer.”

Finns det några drömprojekt som du har kvar att förverkliga? Ett konceptalbum? En soulplatta? En soloplatta på engelska?

Jag har inget nytt drömprojekt på gång just nu men vi får se efter releasen av mina nya låtar vad som händer.

Tio stycken ”All time” favoritskivor?

”Det var en svår fråga. Det finns ju så många bra plattor, men några som har gjort ett starkt intryck och som jag kan komma på direkt är: Abbey Road och Sergeant Pepper (Beatles), alla John Lennons soloplattor, Deja vu (Crosby, Stills, Nash and Young), Desperado (Eagles), Royal Scam (Steely Dan), Kinks, Stones, JJ Cale, The Police, David Grey, Amy Winehouse och Deportees.”

Recensioner

Här följer ett antal utvalda recensioner av Roger Rönnings album.

VÅR INRE KOMPASS

Roger Rönning har precis släppt nya albumet ”Vår inre kompass”. Albumet som släpps på vinyl och digitalt, bland annat på Spotify.

Det är nästan 40 år sedan Roger Rönning debuterade med sitt första album. Han har medvetet hållit en låg profil genom åren och satsat mer på sin familj än att vara med på event och mingel.

För åtta år sedan fick Roger en kreativ nytändning och har sedan dess hunnit släppa fyra album med nyskrivet material. Nu kommer det femte.

”Vår Inre Kompass” sägs vara ett av hans bästa album. Jag har för egen del inte mycket koll på hans tidigare utgivningar och kan därför inte göra någon jämförelse.

Albumets 12 låtar håller en relativt jämn standard men några spår sticker ut lite. Titelspåret ”Vår Inre Kompass” som går i ett poppigt lätt reggaetempo är ett av dem tycker jag. Texterna speglar var i livet Roger Rönning befinner sig nu och är små betraktelser om livet.

Trots den lättsmälta vuxenpopen ( lite typ Hanson de Wolfe United eller Bo Kaspers Orkester) så växer det med antalet lyssningar. För min del har det hunnit växa till betyget 6/10 men kan mycket väl klättra upp lite till.
Pär Dahlerus
par.dahlerus@uppsalanyheter.se

Musiken är nyskapande, fräsch och det mesta svänger.
……..betydligt roligare är Roger Rönnings nya skiva. Född i Örnsköldsvik och med knappt 20 skivor bakom sig släpps precis hans nya vinyl – ”Vår inre kompass” – 12 välskrivna låtar från en rutinerad herre som har varit med ett tag. Musiken är nyskapande, fräsch och det mesta svänger. Men så kom också första skivan redan 1979, för att Rönning sedan via olika band och soloplattor har hamnat precis här. Dessutom finns skivan på vinyl och även där som börjar på S och slutar på Y.
Torbjörn Berlin

…..vår inre kompass” är en platta som är väldigt positiv och fylld av framtidshopp. Nästan alla låtar har en ton av glädje, kärlek och tro på en god framtid. Roger sjunger om att man ska lita på sin inre kompass, lita på sin kvinna och ”Framtiden är också för mig”. Han poängterar också klokt och insiktsfullt att ”Den som har ont om tid missar vägen fram”….. både musikaliskt och textmässigt känns den nya plattan mer avslappnad än hur Roger Rönning lät under sin tidiga karriär.

Nils Ågren

VI LÄGGER PUSSEL

Betyg: 4/5
jag blir glad när jag lyssnar på Örnsköldsviksfödde Roger Rönnings 15:e skiva. Det är enkel vuxenpop med gitarrer, fin sång, minst lika fina texter – men framför allt en stor portion harmoni och finess.
Innehållet sprider också glädje fullt. Orsaken stavas musikskapande utöver det vardagliga. Rönning är nämligen ett klart bevis på att vissa artister bara blir bättre med åren.
Jag hittar egentligen inte ett enda svagt spår på en skiva som är mest pop. men med små stänk av country av den där typen från förr, som så få kan frambringa i dag.
Bäst är inledningen, liksom starka titelspåret.
Bäst är sammantaget hela anrättningen på en skiva som jag kommer att minnas när året skall summeras.
Torbjörn Berlin

Sedan debuten 1977 med Rötter har Roger Rönning gett ut en rad starka album i en genre som har det lite tufft i Sverige i dag – en sorts trygg och eftertänksam akustisk pop för de som har tålamod nog att lyssna, inte bara höra. Rönning har skrivit in sig i de svenska musikböckerna med låtar som Det händer bara en gång och Tiden bara går, men får väl ändå sägas tillhöra den där kategorin artister som råkat hamna lite utanför det allra skarpaste rampljuset. I stället för att trappa ner har dock Rönning på senare haft en kreativ topp och släppt flera fina skivor. Nu kommer en till i form av Vi lägger pussel. Texterna tar avstamp i funderingar vid köksbordet. Sådant kan gå alldeles galet, men skillnaden med Rönning är att han skriver träffsäkra texter med fingertoppskänsla och ett sorts erfaret lugn över sig. Det finns en trovärdighet i både ton och röst – man litar helt enkelt på vad han säger.
Tematiskt handlar det om vardagen, relationer, att ta vara på tiden, värna miljön och att hitta sin plats på jorden och i livet (i både det stora och det lilla). Det finns definitivt en existentiell grundton i skivan, men det handlar inte så mycket om en rädsla för att dö som om ett stilla vemod över allt man kommer att gå miste om. Jag blir ofta rörd och lite…påkommen. Flera låtar luktar radiohit, som singeln Jag sitter i bilen och Det gick som på moln och överlag växer låtarna för varje lyssning, vilket brukar vara ett bra tecken på kvalitet. Med hjälp av utmärkta musiker som Mats Persson har Rönning gjort en platta som räcker betydligt längre än sin speltid. I presstexten antyder Rönning att Vi lägger pussel kan vara hans sista skiva med nytt material. Det vore synd. Mycket synd.
Per Wiker

Tretton akustiska låtar

Betyg: 4 kajor
Kors vad bra det här var. Veteranen Roger Rönning tar ett knippe egna låtar från förr, lägger till några nya och spelar in alltsammans i ett avskalat och pulserande format med Mats Persson på mandolin och gitarr, samt Peder af Ugglas på slide.
Det låter mer eller mindre live, en folkvisekostym med drag av amerikansk rotmusik och Nashville. Ingen radiokosmetika, bara en finstilt akustisk väv. Och då hör man hur fina låtarna är.
Bästa spår: Ingen dröm är för stor
Ulf Gustavsson, Uppsala Nya Tidning

Ingen kvinna, Ingen man

Betyg: 5/5
”Hans sträva röst är verkligen njutbar”
Värnamo Nyheter

Ingen kvinna, Ingen man
Betyg: 3/5
”Det är ett kärt återhörande”
Sundsvalls Tidning

Ingen kvinna, Ingen man
Betyg: 4/5
”Det är hans bästa på länge”
CDON

Ingen kvinna, Ingen man
Betyg: 3/5
”Förre Ö-viksbon låter fräsch”
allehanda.se

Glimtar över tiden/1977 – nu

Betyg:4/5

Här sammanfattas karriären och jag kan omedelbart plocka fram en full hand låtar som är bättre än det mesta på radion just nu. Jag nöjer mig med att föreslå en lyssning av ”Kärllekens vind” en av flera fina låtar bland de 18 på skivan.

Glimtar över tiden/1977 – nu
Betyg:3/5

Mycket välproducerat med musiker som verkligen kan sin sak. Soul blandas med rock, blues och lite funkstrings. Gillar man den svängen kan skivan varmt rekommenderas.
Dan Östberg

Glimtar över tiden/1977 – nu
Betyg:3/5

Denna samling, bestående av 18 spår, är ett utmärkt tillfälle att lära känna en artist som har gjort mängder av fina popvisor genom åren. Rönnings texter är små poetiska betraktelser och hans känsliga röst har en nerv som ger orden liv. Det är dags att upptäcka det!
Daniel Nordström

Snabbare än livet

Betyg: 4/5

Sannolikt hans bästa platta i karriären, imponerande vuxenpop inom en genre motsvarande rutinerade rävar som John Hiatt och Elvis Costello.
Sammantaget popgodis för oss som gärna drömmer oss tillbaka till 60- och 70-tal
Torbjörn Berlin

Fem barn

Betyg: 3/5

Välformulerad, vuxen svensk singer-songwriter-pop från svensk veteran som en gång hade en jovialisk hit om en taxi men nu brottas med den livsmelankoli som drabbar alla som fortsätter känna efter det Costello kallade the clownyears.
Vid några tillfällen kommer Rönning farligt nära sömnig Chris Rea-muzak, men oftast räddas han av fina texter och arrangemang som trots allt vittnar om viss koll på samtiden

Per Bjurman, Aftonbladet

Månskuggor

Betyg: 3/5

Jag ritar inga kors i taket, men tar med glädje till mig Roger Rönnings väl avvägda pop för 40-åringar. Han var en P3-hjälte för 15 år sedan, gjorde Mikael Rickfors på svenska före Rickfors. Nu låter det fräckast när han trummar ihop Moon Martin-flyt med JJ Cale-gung. Svaghet: balladerna och en del av poesin.

Lars Lindström, Expressen

Roger Rönning

Betyg: 4/5

(utdrag ur recensionen)
Rönnings tuffa storstadspuls
Den här plattan musikaliskt alla möjligheter att bli Roger Rönnings definitiva genombrott.
Det här är mogen rock i samma division som t ex Peter Le Marc och JohnHolm.
Mikael Frohm

Brinner av lust

Betyg: 3/5

Roger Rönning brinner av lust.
Gjord med känsla och stil, ett proffsjobb in i minsta detalj. Rönnings hittills bästa skiva.
Anders Hvidfeldt, Aftonbladet

Brinner av lust
Betyg: 3/5

Det skulle inte förvåna om detta är LP-n som till sist gör Roger Rönning till ett populärt namn.
Soundet är precis rätt.
Måns Ivarsson, Expressen

Taxi 455

Betyg: 4/5

Skön Rönning singel
En ny singel har i dagarna släppts med Roger Rönning. Och det är en spännande sådan.
”Taxi 455” är en läcker rocklåt med rivigt gitarrspel och en hel del ”blås”. Baksidan heter ”Hela vägen hem”, en lite lugnare låt med fin text.
Roger har en härlig röst, hans musik är spännande och lite hemlighetsfull. En singel som man gärna lyssnar på mer än en gång.
MH

Telepati

Betyg:3/5

Telepati är som helhet ett rejält steg i rätt riktning för Rönning.
Sydsvenska Dagbladet

Telepati
Betyg: 4/5

Roger Rönning i stort format.
Björn Lundqvist, Örebrokuriren

Roger Rönning ”RR”

Betyg: 4/5

Rönnings tredje LP. Hans bästa och ruffligaste.
Sidan två är bland det bästa jag hört iår.

Lasse Anrell, Aftonbladet

Nattens Skuggor

Betyg: 4/5

ÖVERMÄNGDEN

Mats Olsson, Expressen

Nattens Skuggor

Betyg: 4/5
(utdrag ur recensionen)

Rönning ruskigt bra
Oj, vilken bra platta Roger Rönning har ställt till med.
Den stänker av spelglädje.

Rötter

Betyg: 3/5
(utdrag ur recensionen)

Missa inte R Rönning
En 29-årig låtskrivare, sångare och musiker har gjort debut som skivartist. Han kommer ut med en egen platta kallad ”Rötter”. Själv heter han Roger Rönning, och är stockholmare sean sju år efter att ha bott i födelsestaden Örnsköldsvik i Nordmaling utanför Umeå och i småländska Nybro.
Roger Rönning skrivr själv sina låtar, som till stor del har sin bakgrund i verkliga livets problm såsom otrivsel i storstans hyreshus – kanske en längtan tillbaka till naturen, där synfältet inte begränsas av nästa husfasad.