Du
är född i norrland (Örnsköldsvik), uppväxt
i Småland
och har bott resten av tiden i Stockholm. Känner du dig
som Stockholmare?
"Ja det gör jag, jag bor ju här och har bott
här över halva livet, men jag skulle säkert
ändå inte räknas som Stockholmare av de som
har bott här hela livet eller är födda här.
Det är klart att jag också måste var präglad
av både min tid i norrland och i småland, men
jag trivs här och är nog ganska övertygad om
att det är här jag kommer att bo även i fortsättningen.
Mina barn betraktar sig som Stockholmare men dom är ju
födda här."
När började
du spela?
"Jag började spela klarinett i plugget, men tyckte
att det blev för trist. Gitarr började jag väl
spela i 12-13 års åldern."
Var
du med i någon grupp?
"Jag började spela i band när jag var 15-16
ungefär. Första bandet hette Melvins. Vi vann en
amatörtävling och det var där det började.
Efter den var jag med i olika kända och mindre kända
sammanhang fram tills dess att jag fick möjligheten att
göra min första egna platta."
Hur fick du ditt första
skivkontrakt?
"Jag gjorde som många andra gjorde då. Jag
spelade in en demotape som jag skickade runt till några
skivbolag. Jag fick svar från två bolag. Det ena
ville vänta ett tag med inspelning medan det andra bolaget
kunde gå igång direkt. Det passade mig bäst
just då. Så det blev på Electra (RCA-etiketten)
som jag spelade in mitt första album, och även mina
två följande. Nu finns inte Electra kvar längre
som skivbolag." Idag finns det ju så många
fler ingångar och möjligheter främst då
via Internet.
Dom flesta minns dig för
låtarna "Tiden bara går" (1979) och
"Det händer bara en gång" (1980), men
sedan blev det rätt tyst. Plattan "Roger Rönning"
drunknade i en skivbolagskonkurs 1989. Vad hände?
"Efter ”Det händer bara en gång”-plattan
gjorde jag ytterligare två album. 1985 la jag av för
att jag inte tyckte att det var roligt längre och för
att jag inte tyckte att jag hade någonting mer att säga
just då. Jag jobbade ett tag med andra saker och upptäckte
att det var en alltför liten värld att mest åka
runt i en turnébuss speciellt som låtskrivare
kände jag att det var viktigt att delta i det ”vanliga
livet” helt enkelt för att ha någonting att
säga som människor kan känna igen sig i.
1987 kom jag för första gången i kontakt med
Mats Hedström. Jag hade gjort ett antal nya låtar
och vi började spela in i studio för att kolla hur
det skulle fungera. Det fungerade mycket bra. Första
låten vi spelade in, ”Kärlekens vind”,
spelades flitigt på radio och det var ett kanonläge
för albumet. Sorgligt nog så drunknade albumet
i en skivbolagskonkurs.
Efter det kändes det rätt tungt att börja om
igen, så jag startade ett eget bolag 1989 och fortsatte
jobba med andra saker jag gillar, men fortsatte ändå
att göra låtar. En samlingsplatta släpptes
1991 där det ingick två nya låtar. Efter
den gjorde jag inte någonting med mina egna svenska
låtar förrän sommaren 1994 då Mats ringde
och sa att han hade hört en låt som han trodde
skulle passa mig. Jag tyckte att det lät intressant,
så jag skrev en svensk text till låten. Vi spelade
in den men det blev inget bra resultat, men jag var i alla
fall igång med musiken igen.
Efter det har vi gjort albumet ”Månskuggor”
1995, ”Fem barn” 1998 och ”Snabbare än
livet" 2003.
Ett samlingsalbum ”Glimtar över tiden 1977-NU”
kom 2005 och nu senast har jag haft ett suveränt samarbete
med Gunnar Nordén när det gäller inspelningen
av mitt senaste album ”Ingen kvinna ingen man”.
Jag ser givetvis fram emot hur det albumet skall tas emot,
men oavsett hur mottagandet blir så är jag jättenöjd
med resultatet”.
Hur har artisten RR förändrats
sedan skivorna på 80-talet och vad är det viktigaste
du har lärt dig av din artistkarriär?
" Framför allt så tror jag att jag har en
mer avspänd attityd gentemot hela grejen. Det tror jag
är största skillnaden, plus att det är en massa
års erfarenhet som ligger emellan, så jag skriver
väl en annan typ av texter nu. Som turnerande artist
vet jag inte riktigt var jag står. Jag har ju inte varit
ute och spelat på länge.
Det viktigaste som jag har lärt mig av min artistkarriär
är att det inte är så viktigt.
Är det du skriver självbiografiskt?
Det är nog snarare ett collage av det jag och människor
i min närhet upplever. Jag samlar idéer. Sen har
jag en konkret period när jag sätter mig ner och
gör texter av dem.
Vad handlar låten "Den bästa delen av dán"
om?
"I stort tycker jag att det är fel att berätta
vad jag menar med mina texter. Det är som med tavlor
att var och en måste få chansen att skapa sig
sin egen bild. Det viktigaste är att man känner
något inför låten och det gör man utifrån
sina egna erfarenheter, men när det gäller den här
låten så handlar den kort om att tillbringa kvalitetstid
med någon man älskar."
Vilken av dina tidigare
låtar är du mest stolt över att ha gjort,
musikaliskt eller textmässigt?
Det jag känner mig mest nöjd med är att de
flesta av dom tidiga låttexterna fortfarande håller
idag.
Är du orolig för
recensioner?
”Det är klart att det är roligast att få
bra recensioner, men man får inte glömma att en
recension i en tidning är en persons åsikt. Det
viktigaste är att musiken spelas så att människor
kan bilda sig en egen uppfattning.”
Vilken är den bästa
konsert du varit på där du befunnit dig i publiken?
Tveklöst Springsteen 1985 på Ullevi.
Vilken låt av någon annan artist önskar du
att du hade skrivit?
Jag kan i skrivande stund inte komma på någon
speciell men jag var, då dom kom fram, imponerad av
Kinks tidiga låtar.
Blir det turné nu?
Det var länge sedan du uppträdde med ett helt band.
Är det inte dags igen?
"I dagsläget vet jag inte. Det var ju som sagt så
länge sedan jag var på turné så när
det gäller den biten blir det som att börja om från
början. Lusten finns där givetvis men ibland känns
det som ett moment 22. Om det visar sig att det finns en efterfrågan
så åker jag givetvis gärna ut och spelar,
helst då med fullt band, men vi får se vad som
händer."
Finns det några drömprojekt
som du har kvar att förverkliga? Ett konceptalbum? En
soulplatta? En soloplatta på engelska?
Det skulle i sådant fall vara en helt akustisk avskalad
produktion där det bygger på mitt gitarrspel i
kombination med min sång eller varför inte en produktion
helt utan referenser.
Tio stycken "All time"
favoritskivor?
"Det var en svår fråga. Det finns ju så
många bra plattor, men några som har gjort ett
starkt intryck och som jag kan komma på direkt är:
Abbey Road och Sergeant Pepper (Beatles), alla John Lennons
soloplattor, Deja vu (Crosby, Stills, Nash and Young), Desperado
(Eagles), Royal Scam (Steely Dan), Kinks, JJ Cale, The Police,
David Grey och Amy Winehouse." |
